Skip to content

Du har en obesvarad kontaktförfrågan från Anders Åberg

22 oktober 2013
Anders Åberg vill skapa kontakt med dig på LinkedIn. Hur vill du svara?
Anders Åberg
Husförmedlare på Hus i Frankrike
Bekräfta att du känner Anders

Du tar emot påminnelser om obesvarade förfrågningar. Avregistrera.
© 2013 LinkedIn Corporation. 2029 Stierlin Ct, Mountain View, CA 94043 USA.

Annonser

Bloggen har flyttat!

02 juli 2011

Livet i Languedoc har en ny adress

http://livetilanguedoc.se/

 

Välkommen!

 

Jag har aldrig sett så starka känslor i ett nyhetsprogram på TV

29 juni 2011

De två franska journalisterna Hervé Guesquiére och Stephane Taponier släpptes idag av sina gisslantagare i Afganistan.  1,5 år satt de fängslade, 547 dagar.  Imorgon klockan 8 på morgonen landar de i Frankrike.  Jag är en stor beundrare av franska nyheter och dokumentärer.  De kryper mycket närmare händelsernas centrum och kommer mycket närmare sanningen än vad jag hittills sett på svensk TV.  Naturligtvis har det sitt pris, de tar mycket större risker och ibland går det snett.  Det gjorde det för Hervé och Stephane.

Fria efter 547 dagar i fångenskap

De två journalisterna jobbade för France 3, den franska regionalkanalen.  Jag tittade ikväll på nyheterna 19.00 på France 3.  Det var mycket starka känslor i studion.  Där var föräldrar och flickvänner, där var TV-chefen och där var Juppé, utrikesministern.  Men framförallt rördes jag av programledaren.  Hennes ögon var röda av gråt, flickvännen grät, mamma grät (ok pappa höll stilen), till och med Juppé var rörd.  Detta var inget inslag, det höll på och höll på.  Detta var det enda inslaget.  Man lät känslorna ta överhanden.  Det var riktigt skönt som omväxling till alla sansade och kommenterande kommentarer till världsutvecklingen som man ser dag efter dag.  Vi är alla människor, innerst inne – så kändes det ikväll.

Så kom då finalen i 19nyheterna på France 3.  Juppé bad om ordet innan sändningen var slut.  Det är klart att vi skall vara glada men glöm inte att det sitter nio andra fransmän gisslan i andra länder, Jemen, Mali och det tredje landet hörde jag inte.

När jag bytte till nyheterna på France 2 fick jag nästa tankeställare.  Man gjorde ett reportage med andra som suttit gisslan de senaste åren och det var ett antal kan jag lova dig.

En av Frankrikes största tidningar heter ”Le Monde” – det säger en del tycker jag.

Vänta nu hänger jag inte med

27 juni 2011
tags:

Vinkonsumtionen minskar i Frankrike

Är det inte så att vinkulturen till stora delar kommer från Frankrike?

Är det inte så att ungdomar lär sig vin med modersmjölken?

Är det inte så att jag bor i Languedoc, världens största vindistrikt?

Nu förstår jag inte, detta måste vara ett missförstånd. Var skall detta sluta?

En illusion mindre om Gerard Depardieu

25 juni 2011

Häromdagen var franska skådisen Gerard Depardieu i Stockholm  på en presskonferens.  Det var SAS som meddelade att de säljer Depardieus roséviner på alla sina flighter.  Skådisen blir bara större och större för varje år, både fysiskt och även som vinodlare.  För att börja med kroppshyddan så kommer jag ihåg en intervju på fransk TV för några år sedan där han var synnerligen öppen med sin bakgrund och sin livsstil.  När det kom inpå hans redan då ofantliga volym sa han att han för länge sedan accepterat ”cette envelope”.  Det här är jag, ta mig som jag är.  Föresten hörde jag honom häromdagen på TV berätta att han dricker mellan 5 och 8 flaskor vin per dag.  Voila, det slår man inte utan vidare.

Ok, men det skulle handla om hans intresse för vinodling.  Jag har länge känt mig stolt över att vara kollega och granne med den store Gerard Depardieu.  Visst, det är inte så långt till Aniane där hans vingård ligger, men nu läser jag att detta är bara en av 19 vingårdar!!!

Vilken skandal, han är bara trottoarbonde och är inte särskilt involverad i skötseln av gården.  En illusion mindre.

Gerard Depardieu i Stockholm, från Mikaels Mölstads vinblogg i SvD

Länk till Mikael Mölstads vinblogg

Det var för cirka 10 år sedan Depardieu köpte sina vinmarker i Aniane.  Då hade byn just gått igenom en flerårig tvist med den Kaliforniske vinmakaren Robert Mondavi.  Den sistnämnde ville köpa ett parti skog och göra detta till en perfekt vinmark där man skulle producera ett toppklassigt vin i prisklassen 500:-/flaska.  Detta föll inte i god jord hos den lokala vinodlargruppen som menade att detta skulle släta ut Anianevinernas karaktär.  Alla tyckte inte likadant, det fanns de som såg detta som en möjlighet att få global spridning på Languedocviner och att även höja distriktets renomé.

2003 när Depardieu köpte sin vinmark fanns det en antydan till sådana reaktioner också.  Man menade att Aniane’s vinmark skulle brukas av Aniane’s unga.  Köpet blev i alla fall av och idag kämpar Aniane’s vinodlare likväl som många andra i regionen med att få avsättning för sitt vin.  Nedlagda vinodlingar är en vanlig syn här nere och de lokala odlarna tar tacksamt emot folk utifrån som kommer in med nya idéer och nya marknader.  För vinet är det verkligen inget fel på, det gäller bara att sprida budskapet i en värld som producerar för mycket vin i förhållande till marknadens efterfrågan.

Vinodlingen utvecklas Tullen följer dig

Den här affischen såg jag på la Douane i Beziers. Den beskriver inte hela sanningen. Många äldre vinodlare ger upp, många av de gamla ärorika Cooperativen tvingas också att ge upp.  Samtidigt finns det ett gott klimat för nya vågade satsningar av yngre människor.  Så ok, jag ger affischen rätt.  Och Depardieu.

Det växer som…

25 juni 2011

I dagarna är det ett år sedan pappren skrevs på om att överta Domaine la Rabidote.  Fast sen tog byråkratin ända till 7 september innan man var patron på riktigt.  Det betyder att jag nu sett vingården ett helt växtår.  Min ambition detta första år var att lära mig alla egenheter och alla faror under året på gården.  Just nu växer det som bara attan och Malik, som är heltidsanställd på gården, och jag har fullt upp med att klippa och beskära.  Det fungerar på samma sätt som hemma i köksträdgården men där har man ett lugnare tempo.  Ta bort alla onödiga grenar och skott som snor energi från vinrankas huvuduppgift, dvs att producera vindruvor.

Drygt hälften att gårdens fält är arrangerade med stolpar och järntråd.  Den andra delen växer i form av vad man kallar gobelet.  En slags friväxande buske.  Gobelet betyder skål på franska, grenarna växer fritt åt alla håll.  Men det gäller att hålla efter skotten och bara tillåta de som producerar druvor att utvecklas.

Efter att ha läst allt jag kommer över om arbetet i vingården var jag helt övertygad att beskärningen av rankorna på vintern var det tunga arbetet.  Jag har helt ändrat uppfattning om detta.  Minst lika tidsödande jobb är att göra ”debourchonage”, dvs att klippa av eller rycka skotten längst ner på vinrankan.  Tänk på att allt arbete med en vinranka multipliceras med 40.000.  Nästa moment är sedan att köra med ”ecimeusen” där traktorn kommer fram, klippa med sekatören på övriga ställen.  Ecimeusen klipper av alla vilväxande grenar och ansar vinrankan så att solen kommer åt och ger energi till druvklasarna.

Så här ser vinfälten ut idag. Närmast ett Gobeletfält

Med andra ord ser jag mycket mera arbete framför mig än jag tänkte att det skulle vara för ett år sedan.  Samtidigt, vilken glädje att se alla denna växtkraft och jag tror att detta blir ett tidigt skördeår.  Vad grundra jag detta på, ja inte är det erfarenhet.  Jag har läst andra vinmakarbloggare och jag har läst i tidningen att det kan bli så.  Fast allt kan ändras väldigt snabbt.

Passande midsommarvin?

24 juni 2011

Magnus Reuterdahl, vinbloggaren som sin vana trogen gräver fram och provar intressanta viner (han är nämligen arkeolog till yrket och van att gräva fram fakta).  Till årets midsommarfirande har Magnus valt ut fyra viner varav ett kommer från Domaine la Rabidote.  Av den anledningen har jag valt bort midsommarfirande i år och sitter bara och biter på naglarna i väntan på omdömet.

Vårt Le Temps du Sorcier ligger där förföriskt utsträckt på midsommarfilten

Annars har jag inte direkt drabbats av nån midsommarfeber. Årets ljusaste dag firas i den mörkare delen av klotet, här firas en massa annat som att skörden är inne eller provsmakningen av årets skörd eller, eller.  Man tar alla ursäkter att fira här i södra Frankrike, men just inte årets ljusaste dag.  Inte jag heller med andra ord.  Man tar seden dit man kommer.  Om inte så finns det sill att köpa på Ikea i Montpellier.

Följ gärna Magnus blogg så får du själv läsa hans omdöme om Le Temps du Sorcier.